Hej bloggen! :) (Konstigt, jag brukar aldrig säga så...) Igår var jag upptagen med något viktigt som jag skrev i förra inlägget! Men jag ska snart ta mig tiden att svara på kommentarer, lite oförskämt att bara låta det ligga sådär...

Något som stör mig lite är folk som frågar "Hur var skolan idag?" (jag syftar på min pappa, lillebror plus andra som frågar) alltså det är trevligt och så, att folk faktist bry sig men om jag ska vara ärlig stör jag mig på att min pappa ska alltid fråga "Hur var skolan idag?" Ja? Bra? Alltså skolan är skolan, vad ska man säga liksom? Jag tycker att skolan är bra, men alltså orka säga det hela tiden? -.- Jag vet att han bara menar väl, men ibland orka jag inte svara på frågor som "hur mår du?", "Hur är det?" osv. Ibland vet man inte, man har blandade känslor. Orka faktist inte gå in i detaljer. Jag har alldeles för mycket att göra. Jag menar orka man säga "Jag mår bra?" blablablablabla. Typiskt att min pappa ska undra så mycket. Jo - ja, jag älskar min pappa, han betyder liksom jätte mycket för mig! Och han finns ALLTID där för mig, men ibland mår jag bättre av att bara få vara ensam med mina känslor.

Därför skriver inte jag ut mer än såhär:)

Bye, TTYL!

Det är något som jag undrar, som jag faktist har undrat länge nu! BRIS finns att ringa när man som barn har problem, och behöver någon att tala med Barnens rätt i samhället. Men vad ska man igentligen tycka om KRIS? KRIS är inte Katternas rätt i samhället, utan kriminellas rätt i samhället. Vissa tycker ju att kriminella människor ska inte ha någon rätt i samhället alls! De ska liksom inte få "en andra chans" Jag håller med. Om man liksom har dödat någon, våldtagit någon eller rånat osv.. ska man inte få ha någon rätt i samhället. Men ändå.

Tänk om man liksom inte visste bättre. Man var ung & korkad, man var påverkad av grupptryck osv. Då kanske man förtjäna en andra chans i livet? Man har suttit av sin tid i fängelset och är redo att bli en bra människa, gå ut och skaffa jobb och en familj. Visst, vissa människor kan inte ändras de är liksom ämnade att vara onskefulla mördare osv de förtjänar inte någon nåd. Men om man verkligen ångrar vad man gjort ska man inte då kunna få rätten till ett nytt liv? Njae, jag är lite tveksam faktist. "Once a criminal, always one?"... Kan man verkligen lita på någon som har varit kriminel? Hm, i wonder...